Mönsterstickning

Jag har aldrig riktigt varit kompis med mönsterstickning. De få gånger jag har försökt har garnet snott sig fyrtioelva gånger, stickningen har blivit för hård, trådarna på baksidan för långa och så vidare. Men för någon vecka sedan fick jag mig en mycket pedagogisk genomgång av en av mina bästa vänner, hur jag snor garnet och har garn över både höger och vänster pekfinger. Sakta men säkert börjar jag få till det nu.

Jag drömmer om en mönsterstickad tröja eller kofta, men tänker mig att det är väldigt bra om jag övar bra nog mycket först. Första lilla alstret blev ett par vantar, med mönsterstickad mudd. Jag vill ju inte ledsna, så att krångla sig igenom en mudd, och sedan sticka resten av vanten snabbt och smärtfritt var ett vinnande koncept för min första riktiga mönsterstickning.

Nu är jag sugen på mer!

Nära skjuter ingen hare


Den blev fin min senaste sjal, stickad av Caleido lace från Austermann och ett litet restnystan i vitt till spetskanten. Men den blev ändå inte rätt. För tanken var ju att den här skulle ersätta min gråa favoritsjal som så nesligt försvann för sisådär ett halvår sedan. 

Men den blev lite för randig, och det var lite för mycket blått i garnet. Ja, för att ta plats på favoritlistan alltså, som en randig grå, blå, vit sjal blev den ju toppen! Får se om den hamnar runt någon annans hals istället.

Jag får leta vidare efter det ultimata gråa garnet helt enkelt, och om någon har tips på var jag kan få tag på vackra, något melerade (och gärna handmålade), yllegarner så kommentera gärna!

What took you so long?


Jag har schavat runt med en gammal påse till en regnjacka som stickpåse i flera år. Tänkt att jag ska sy mig en ny. I sisådär fem-sexår kanske. Men ni vet hur det är, saker blir liksom inte av, och min provisoriska påse har ju fungerat bra. 

Men nu var det verkligen dags! För i över ett halvår har ju påsen släppt lite av sitt "gummifoder" och varje gång jag har tagit ut stickningen har ett moln av vitt mjäll...

Så, äntligen fick jag ändan ur och tillverkade mig en liten stickpåse, lagom stor för en pågående stickning, några stickor och ett garnnystan. Och eftersom jag snart är klar med min senaste sjal, bara spetskanten kvar, så ligger det två helt nya nystan i påsen som bara väntar på att få bli nåt!

Midsommarpynt

Det blev ingen traditionell midsommarstång i år, men en ack så vacker och stor "traskrona" som min mamma har gjort. Känns både nytänkande och traditionellt på samma gång. I övrigt handlade midsommarhelgen nog mest om att äta mat, och så en hel del pyssel på gården. Det byggdes ett utekök och en start till ett utegym. Ett par fotbollsmatcher på TV och ett par varv på min senaste sjal hann jag också med. För framåt kvällarna kom knotten och myggen, och då var det fint att kunna sitta i soffan och mysa.

Table


Ett gäng gamla takbrädor och annat spillvirke har tillsammans med massor av skruvar idag blivit till ett utebord. För blomplantering, småsnickeri eller kanske som fikabord om många kommer på besök. Hela bygget är ett schysst teamwork av mig och min fina mamma. 

Det är så härligt när det går att använda sig av sådant som det finns en historia bakom, och som är snällt mot miljön. Återbruk i sin vackraste form!

Väntan

Så kom våren hit upp med till slut. Förra veckan snöade horisontellt det vid den här tiden...

Och när det blivit vår kan en medan en väntar i en korsning på elever som cyklar "klassikern" sticka vidare på en enkel sjal. En trekantig sådan. Vill gärna bli klar med den idag så jag kan använda stickorna till ett nytt projekt imorgon. Jag ska nämligen åka en massa bil under helgen, och ett grått nystan väntar på att få bli en "ersättningssjal". Min absoluta favorit är nämligen till min stora sorg spårlöst försvunnen!

Påskfrukost


En färgglad, lugn och såklart väldigt god frukost. Intas tillsammans med bästa familjen och nyaste numret av favorittidningen. Påsken har startat fint här i glesbygdsparadiset. 

Glad Påsk!



Det stora stugprojektet


Okej, det största stugprojektet är ju faktiskt lillstugan som vi bygger brevid vår något större storstuga. Ett bygge som inte riktigt har gått som önskat och innebär att vi måste lyfta av taket i vår och lägga om det...

I jämförelse med det är det här andra stora stugprojektet ganska litet ändå. Men med mina mått mätt ändå ett av de större stickningar jag gett mig på. Jag ska nämligen sticka mig en kofta. 

Freestylar i vanlig ordning, men det har börjat bra. Det tvåtrådiga ullgarnet är växtfärgat av grannen här i stugan och jag tänkte faktiskt bara sticka på den här, så då blir det ju verkligen ett stugprojekt. 

Och kanske blir den klar samtidigt som stugan.. 

Långstrump


Behövde jag köpa mer garn? Verkligen inte. Men gick förbi en stor (rea)korg med Raggi-garn på stormarknaden och mina ögon drogs direkt till nystanet i milda gråblåa och gröna toner. Så det fick följa med i korgen ändå, trots att jag inte precis har garnbrist.

Snabbstickat så det förslår är det här garnet, så bara någon dag senare var sockorna redan klara. Fick jag behålla dem själv? Icke, syrran beslagtog dem direkt... 

Brännässlor

Exakt såhär mycket räcker fyra nystan nässelgarn till! Japp, nässlor! I höstas hittade jag ett garn med 70% ull och 30% nässelfiber. Eftersom min kära mor är nässeltokig så tänkte jag att det skulle bli en bra julklapp. Riktigt vad jag skulle sticka av det visste jag dock inte. Och inte blev det något stickat innan jul, däremot har jag stickad en massa nu under julledigheten.

En halskrage önskade mamma sig när jag tog fram garnet. Så det blev två. En lite mer arbetad i spiralform, och en helt rak. Av de små resterna som blev kvar gjorde jag ett par pulsvärmare. Sedan var garnet slut. Eller förresten, två tofsar fick jag faktiskt till av de sista stumparna. De hängde jag i granen...

Morbror


Han är händig, och konstnärlig, min kära morbror. Titta vilken fin hjärtepinne han hade gjort till min mamma till hennes födelsedag! (Trots att hon inte ville ha några presenter)... 

Och inte nog med det, han var inte sen på att börja måtta och skissa på ett linneskåp till nystugan när vi frågade om han hade några idéer. Så det är inte helt omöjligt att det blir ytterligare en morbrordetalj här i vårt paradis.

Julklapp till mig själv


Någongång i höstas tappade jag en av mina absoluta favoritvantar. Ett par blåa spiralstickade tumvantar som har hängt med både på bivackbygge i de svenska fjällen som till stadssemester i London. Och allt däremellan med. 

Inte mer att göra på än att sticka ett par nya då. I härlig grön färg så att de syns. Nu måste jag bara götta till dem ordentligt. Kasta snöbollar, hämta vatten och andra saker som tovar till dem lite. Så de kan bli ett nytt par favoritvantar!